Därför räcker inte ett budskap till alla investerare
Många börsbolag behandlar investerare som en homogen grupp. I verkligheten har de olika profiler och behov. Här är hur du anpassar ditt budskap.
December 09, 2025
av Sven Ljungberg
Många börsbolag tystnar på grund av ett ord: compliance. "Vi kan inte säga något." "Det är för riskfyllt." "Det måste förbi jurist först." "Vi har en "tyst" period nu."
Ofta låter det ansvarsfullt. I praktiken är det ofta ett tecken på något annat: att ingen äger kommunikationen mellan rapporterna.
Regelverk styr vad som måste offentliggöras, när det ska ske och hur marknaden ska behandlas lika. De styr inte om ett bolag får vara närvarande, förklarande eller konsekvent synligt.
Ändå behandlas compliance ofta som ett kommunikationsförbud.
Allt som inte är strikt rapportering prioriteras bort. Och när inget händer mellan kvartalen uppstår ett tomrum. Ett tomrum som marknaden fyller själv.
Tystnad tolkas sällan som professionalism. Den tolkas som osäkerhet, passivitet eller brist på kontroll.
Investerare försöker förstå hur bolaget resonerar, hur ledningen prioriterar och om riktningen håller. När kommunikationen upphör mellan rapporterna lämnas de utan stöd i sitt beslut.
Compliance ska vara en grund, inte en grindvakt.
Det är sällan ett compliance-krav. Det är ett strukturellt val.
I många organisationer finns ingen tydlig gränsdragning mellan regulatorisk information, förklarande kommunikation och löpande närvaro. Allt hamnar i samma kategori – och den kategorin upplevs som riskfylld.
När compliance får definiera hela spelplanen, istället för ramarna, stannar utvecklingen. Inte för att det måste, utan för att det känns tryggast. Men den tryggheten är ofta skenbar.
Bolag som lyckas långsiktigt har ett annat förhållningssätt. De ser compliance som en stabil grund att stå på – inte som något som blockerar all kommunikation. Regelverket blir ett skydd, inte ett stopp.
I praktiken handlar det om att bygga arbetssätt där det är tydligt vad som är regulatoriskt och vad som är förklarande. Där någon äger narrativet mellan rapporterna. Och där närvaro ses som ett sätt att minska risk, snarare än att ta den.
För det är kontinuitet som bygger förtroende. Inte tystnad.
Compliance är sällan den största bromsklossen. Det är bristen på struktur, mandat och ansvar som gör att kommunikationen stannar.
Regelverket försvinner inte. Men tystnaden är ett val.
Och de bolag som förstår skillnaden är också de som lyckas hålla förtroendet levande – även när det inte är rapportsäsong.

